internalism', which is the a priori thesis that 'the recognition of moral facts itself either necessarily motivates or necessarily provides reasons for action'. 1~ Historically, internalism has been a view about motivation. William Frankena characterized it as the belief that motivation is somehow 'built into' judgments of moral obligation. One who rejects this belief is an externalist. Externalists believe that one can 'recognize that one has [a moral obligation] and yet have no motivation to perform the required act')

'reasons internalism', the thesis that 'it is a priori that the recognition of moral facts itself necessarily provides the agent with reasons to perform the moral action'

den är viktig för att visa att reason internalism inte fungerar då det skapar en unik och queer moral som både ärpreskriptiv och objektiv.

skilnade är att motivation får oss att göra nåt, skäl ger oss en anledning att göra något utan att nödvändigtvis leda oss till att göra nåt.

två sorters skäl, exciting reasons eller justifying reasons. exciting reasons leder ju tillbaks till motivationsinternalism. rättfärdigande skäl kan vi inte anv'nda för at förklara handlingar, utan bara förklara att vissa handlingar är rättfärdigade. skillnaden mellan skäl och motivation är motivation talar för en viss handling och skäl förklarar en handling. skälinternalismen säger inget om vårt psykologiska innehåll, utan bara att moraliska försanthållanden är försanthållanden om påståenden av rättfärdigande skäl. men vi kan ändå välja att inte utföra den.

om skälinternalism är sann så skulle moralns intrinsikala akutoritet fortfarande vara oförklarad. vi kan ge upp motivationsinternalism men inte skälinternalism. skälinternalism är också queer nog i sig. att skälinternalism skulle ställa objektiva krav och rättfärdiga handlingar på ett objektivt sätt är queer. notivationsexternalism är etn väg at gå, men skälexternalism fungerar inte. naturalistiska idéer är skälexternalistiska.

att inget utanför oss kan göra oss obligerade till ett särskilt handlande.

hur kan moralen finnas uanför oss, och om vi inte kan uppfatta den som garner argumenterar, hur kan den då påverka oss. queer 1 hur kan vi uppfatta moral om vi saknar sinnen för det, queerness 2 hur är den kopplad till oss.

om moralisk fakta är separat från oss som naturalister skulle säga så saknar moralen sin preskriptiva förmåga. det vill säga att om det bara finns en sanning så är det inte preskrrptivt, utan bara sant att mörda är fel

en subjektivistik teori, inklusive vissa kognitivistiska men i detta fall särskilt emotivism är att om moral bara är ett uttryck för känslor så är det preskriptivt men inte objektivt.

non-kognitivister kan acceptera subjektiv moralitet. non-naturalism klarar detta, syntetisk utilitarianism

ja och nej. att moralitet har en auktoritär kraft är centralt, men det finns subjektivistiska teorier som kan acceptera att moralen inte är inescapably bound. samtidigt så är detta en vanlig kritikmot dem. likaså om du är non-kognitivist.

alternativt, om vi snackar om moralteorier utan moralens auktoritet, då är de egentligen värdelösa.

att argumenten som mackie framförde är, trots att de har blivit underminerade av andra filosofer, fortfarande problematiska. detta beror delvis på att de har missförstått mackies argument.

superveniensen gör inte att moraliska faktas intrinsikala uppmanande kraft mindre märklig. dessutom är det inte ett bra försvar att säga att andra teorier accepterar samma premisser,

om naturliga fakta och moraliska fakta är samma sak, så har antingen naturliga fakta en uppmanande intrinsikal kvalité, eller så saknar moraisk fakta sin uppmanande krafgt. båda dessa är emellertid queer.

It is not easy to know how seriously to take this defence. Moral facts are not just unusual in the way that facts about quarks and black holes are unusual, they are unusual in an unusual way--they demand. If a moral fact obtains, then we have a duty or a right to do something, which is to say that there is a legitimate and justifiable directive that applies to us, a directive that we can ignore or disobey, but one from which we cannot escape. The anti-realist says that this demand, however strongly felt, is no more than a projection of demands people make upon one another. The moral realist says that this is not enough, that the demands are in some sense independent of our moral feelings and beliefs, and responsible for them. It is hard to believe in objective prescriptivity because it is hard to make sense of a demand without a demander, and hard to find a place for demands or demanders apart from human interests and conventions

när vi lär oss färgord så har vi instrument för att se färger och förstå dess olika relationer till ljus osv.. men vi har inga motsvarande bioogiska instrument för att se eller lära oss om moral. därför är argumentet bra mot intuitionism.

därför att the argument from disagreement skulle leda till att när vi är oeniga om vnliga naturliga fakta, låt säga gravitation, så skulle vi behöva acceptera att även dessa inte existerar. därför måste det byggas på med argument from queerness, att moral är något radikalt annorlunda.

därför att det är missvisande. brink ändrar mackies argument till att om moralisk realism var sann skulle det inte finnas några moraliska oenigheter, men eftersom att det finns så måste moralisk realism vara falsk. Der är missvisande för Mackie's argument hade funkat även om det inte fanns några oenigheter överhuvud taget, moralisk realism kan också finnas även om det finns oenigheter. mackies poäng är att båda finns och det bästa sättet att förklara det är via error-theory

bryta mot reglerna innebär att det finns regler men det finns inget direkt som hindrar oss från att göra det. att känna sig tvungen att lyda reglerna är egentligen ett annat exempel på det. vi kanske känner oss tvungna men det skulle gå att bryta mot dem. det tredje gör att även om vi kan bryta mot reglerna så skulle vi då begå någt slags intrinsikalt fel. problemt och varför det är intressant 'är att denna egenskap identifieras men utan någon bra grund enligt foot oh garner.

han kritiserar subjektivism och utilitarianism genom att peka ut att definitionerna de använder för vad som är rätt i de olika teorierna inte är konsekvent med alla handlingar. vissa handlingar som uppfyller kriterierna hos de olika teorierna anses fortfarande vara fel.

mer generellt fokuserar hans kritik på att det som gör något metaetiskt rätt är empiriskt. men vårt språk som det är konstruerat nu tvingar oss att definiera detta i oetiska termer ,,,,som saknar värde,,,, vilket gör att problemet återkommer.

det är en variant av den öppna frågans argument

man kan besvara det med syntetisk utilitarism, dvs, att maximera lyckan och rätt är inte motsägelsefullt för de två termerna betyder inte samma sak. alla handlingar med egenskapen rätt maximerar också lyckan men dt betyder alltså inte samma sak.

frege geach problemet

de tillför ingen relevant fakta. att säga att något är fel betyder endast att man inte gillade det.

ayer argumenterar egentligen mot att moralisk inutition är det enda som spelar roll för att nå normativ kunskap, detta känns som en viktig skillnad. men argumentet är att det inte kan vara det enda eftersom att det inte finns något sätt att säga vilken av två motsägelsefulla intuitioner som är rätt.motsägelsefulla i meningen att de kommer från två olika personer.

en symbol kan vara både och, referar det till vad t.ex. ett samhälle tycker är det deskriptivt är det ett moral judgment så är det normativt och därmed värderlöst.

det går inte att empiriskt nå sanningsvärdet genom att studera konsekvenser eller människors känslor kring det moraliska omdömet.

göra subjektiva teorier mer objektiva, t.ex. kantianism. alternativt förneka moraliska sanningar överhuvud taget.

subjectivism för ayer är mest lik relativism i boken. utlitarianism verkar eventuellt mer som normativ utilitarianism eftersom att han nämner handlingar snarare än definitioner av termer.

But it should, by giving an analysis of ethicalterms, show what is the category to which all such pronounce-ments belong.

de kan nås empiriskt

consistent with our gen-eral empiricist1 principles. We shall set ourselves to show thatinsofar as statements of value are significant, they are ordinary“scientific” statements; and that insofar as they are not scien-tific, they are not in the literal sense significant,2 but are simplyexpressions of emotion, which can be neither true nor false

1

endast metaetik är relevant för etiska filosofer

The exhortations to moralvirtue are not propositions at all, but ejaculations or commandswhich are designed to provoke the reader to action of a certainsort. Accordingly, they do not belong to any branch of philos-ophy or science. As for the expressions of ethical judgments, wehave not yet determined how they should be classified. But in-asmuch as they are certainly neither definitions nor commentsupon definitions, nor quotations, we may say decisively thatthey do not belong to ethical philosophy.

1 och 2,

16

15

15

1

2

foot verkar argumentera för en relativistisk syn på moral. jag tolkar det som att hon anser att de finns dygdiga handlingar, men inget som tvingar oss att göra detta. moraisk kunskap, epistemiologi, kan uppnås men endast på samma sätt som etikettregler kan läras. det finns altså ingen transcendent kunskap.

menar hon här att det är skillnad frå kant om en person önskar att vara ärlig och därför alltid handlar ärligt, att de inte skulle ageara moralikt däröfr att deras intention är inte att handla enligt någon moral, utan enligt deras egna önskan. eller

7

6

6

6

6

5

5

3

2

fråpga 4

argument

group specific

formally equal

dilemmat

dilemmat

fråga 2 a

följande tre anledningar

ideal of assimilation

n

Dygdetikiken är en agentfokuserad etik som anser att det rättgörande egenskapen i en handling är at agenten uttrycker en dygd. Ofta pratar man om att agenten ska föreställa sig en "moralisk ledstjärna" (t.ex. Gandhi eller moder teresa) och agera så som den "moraliska ledstjärnan" hade gjort i deras situation. Till skillnad från konsekventialistiska teorier så är dygdetiken agentfokuserad (istället för handlingsfokuserad). Konsekvenialism fokuserar bara på konsekvenserna av en handling medans dygdetiken fokuserar på vilken dygd en handling uttrycker. Deontologiska teorier är också mer handlingsfokuserade än dygdetiken och fokuserar på tillåtna/otillåtna handlingar.

Ett problem med dygdetik är att det kan vara väldigt svårt för en agent att veta vad deras "moraliska ledstjärna skulle göra. Om vi inte et vad vår ledstjärna skulle göra så kan vi inte veta om vi agerar rätt. Ett potentiellt svar på detta är att vi ofta skulle kunna veta ungefär vad vår moraliska ledstjärna hade gjort men det är fortfarande ett problem i svårare situationer.

Ett annat problem med dygdetik baserat på en moralisk ledstjärna är att vissa situationer som vi hamnar i skulle aldrig en moralisk ledstjärna hamna i. Då kan vi inte veta vad vi skulle göra i situationen. Ett potentiellt svar är att den rättförande principen inte ska vara "gör som den moraliska ledstjärnan" utan "gör vad den hade föredragit att du gjorde", men det leder till samma problem som i första invädningen, nämeligen att vi inte alltid kan veta vad den moraliska ledstjärnan hade föredragit.

Ett mer tillfredställande svar får vi av Slotes revidering av dygdetiken. Han föreslår att vi ska glömma moraliska ledstjärnor och den rättgörande principen ska istället vara att en handling är rätt omm den uttrycker en dygd och orätt omm den inte gör det. Detta leder bort fokuset från moraliska ledstjärnor som vi inte har lika bra kunskap om och som inte heller har befunnit sig i samma situationer som oss. DEt ger oss möjligheten till mer generella svar. Emellertid så finns det problem även med Slotes version. Framförallt har den ett psykologiskt problem. Om den rättförande egenskapen är att en handling uttrycker en dygd så kan vi ibland göra handlingar som konsekvensmässigt endast är goda, men om vi gör dem av fel anledningar, t.ex. att bli kända för att göra gott så har vi inte varit dygdiga, och därmed är vår handlingfel.

Ultimat så är det nog så att dygdetiken passar bättre som en vägledande beslutsmetod eftersom att den i många situationer skulle ge goda resultat i linje med exempelvis utilitarianism, men inte lika bra som en rättgörande princip. .

kunskapsproblem - Kan inte veta alla konsekvenser av en handling. subjektiv utilitarism (inv. galna människor) epistemisk utilitarism (förvränger riktighetskriteriet)

Skilj på orätt och klandervärd handling, ett rättighetskriterium kan inte förväntas vara allmänt applicerbart av alla.

Icke-konsekventialistiska teorier har ett liknande problem med kunskap. Dydgteorin till exempel, fukar bra osm ett riktighetskriterium men den är svår att tillämpa eftersom att vi inte alltid vet hur en dygdig person skulle agera i vår situation. (alternativt hur vi maximerar vår dygd). De kan också svara på detta med en subjektiv/epistemisk förändring av sin teori. DE möts dock med samma problem som utilitären.

-Svår att tillämpa, t.ex. drunknande barnet. vilket innebär att vi inte ska använda utilitarismen. utilitarism är först och främst ett riktighetskriterium, inte en beslutsmeto.

Doktrinen för dubbel effekt säger att varje handling har två slags konsekvenser, den avsedda konsekvensen och den förutsedda konsekvensen. Inom avsedda konsekvenser menar vi medel och mål, dvs hur och varför vi gör en handling. Förutsedda konsekvenser är inte syftet till varför vi gör något men vi kan veta att det kommer ske eller åtminstone är troligt att det kommer ske. Enligt DDE så får vi endast göra en handling om den har goda mål och medel även om den har dåliga förutsedda konsekvenser och vi får inte göra en handling som har dåliga medel eller mål även om det finns en bra förutsedd konsekvens.

Ett problem med DDE är att eftersom alla dåliga medel anses förbjudna är det t.ex. otillåtet för dinläkare att sticka dig med en nål för ett blovprob även om det räddar ditt liv. Likaså kan vi tänka oss en handling med goda medel och mål men med en förutsedd fruktansvärd konsekvens men som då skulle vara okej. Detta har lett till en omskrivning av DDE som istället säger att det är tillåtet att bryta mot DDE om det goda/onda i avsiktliga konsekvenser står i proportion till det goda/onda i de förutsedda konsekvenserna.

Den andra invändningen är att med DDE är det lätt att omformulera alla handlingar till att vara i linje med DDE även om det egentligen inte är fallet. t.ex. om jag vill låna ut pengar mot ränta för att jag kommer tjäna pengar på det. Det avsiktliga målet, att jag tjänar pengar och den förutspådda konsekvensen är att lånetagaren kan köpa en bostad. Detta skulle inte vara okej enligt DDE eftersom att tjäna pengar på min vän skulle vara dåligt eftersom att jag endast behandlar honom som ett medel inte ett mål i sig. Men om jag vänder på det och säger att det avsiktliga målet är att min vän ska köpa en bostad men föruspådda konsekvensen är att jag tjänar pengar så är det okej. Ett potentiellt svar på detta är "closenes principle" att om du avser A men B är tillräckligt nära A så avser du också B. Problemet med med closeness principle är att den är vag. om vi säger att B är nära A betyder att B är logiskt kopplad till A så fungerar det inte riktigt. Att min vän köper ett hus är inte logiskt kopplat till att jag tjänar pengar. . Om vi menar att B orsakas av A så blir doktrinen för stark ovh förbjuder vissa andra saker.

Slote håller med Singer om cden måttfulla versionen - att vi ska donera om det inte innebär en uppoffring av en moralisk betdelse - snarare än den långtgående att offra om den inte innebär en jämmförbar moralisk betydelse. Detta är i linje med hans empatcentrerade moraliska Han menar att även om en långtgående version är supererogatory eftersom att det kräver en högre empati än vad som kan väntas så skulle att inte donera pengar vara mindre empatiskt än normalt.

Jag tycker absolut att gruvarbetarexemplet är mest övertygande. Exemplet med clownen är väldigt svårt att föreställa sig och jag är inte säker på att jag håller med om att det är rimligare att rädda en i en grupp än någon annan om alla lider lika. Ett bättre exempel hade kunnat vara att om man har t.ex. ett fadderbarn så känns det rimligare att donera till hen än till alla andra barn för det finns en personlig kontakt. Detta går också ihop med Woollards argument.

Clownen - Om vi kunde se människor jättelångt bort och alla lider gravt och vi bara kan rädda en. En är klädd som en clown och det ser ut som att han lider mer än alla andra. Vi skulle egentligen kunna välja vem som helst men Sloe menar at vi känner starkare empatiför mannen i clowndräkten först för vi såg han först. Alternativt om det verkar som att han fejkar kan vi ha mer empati för en annan.

Gruvan - Ett gäng gruvarbetare har fastnat i en gruva. Är det bättre att rädda arbetarna eller låta dem dö och istället lägga pengar på att försäkra sig om att det inte händer igen. Om vi är opartiska så är det bättre att låta dme dö men det går emot våra intuitioner. Slote menar att vår empati är starkare för arbetarna nu därför att även om vi inte kan se eller prata med dem så är det en känsla av immediacy som gör det viktigare för oss att rädda dem. Slote menar att implikationen här är att det går att ha en partisk moralteori, den måste inte vara opartisk, vilket är vad singer har argumenterat för.

Slote menar att vår "flow of empathy" borde avgöra vad vi ska göra. (om vi antar en normalfungerande empati). Om det är ett fall där det är svårt att känna empati för människor så är det av mindre moralisk signifikant att hjälpa dem. Så om vi konstraterar drowning child med gruvarbetarna skulle banert gå först. Men om det är folk fast i gruvan nu och framtida människor som kanske kommer fara illa är det mer pressande med gruvarbetarna.

Singer är opartisk. Woollards argument om närhet är liknande, när hon diskutetrar att vi är starkt kopplade till händelserna. Detta skulle kunna tolkas som att ha stark empati. Det är väldigt likt. Timmerman å andra sidan har också en opartisk syn på moralitet.

Är slote också mer fokuyserad på agenten? snarare än handlingsorienterad.

Slote utgår ifrån att vår empati är det som är den rättgörande egenskapen i en handling. Det är en dygdetisk filosofi i grunden, att vi ska agera i förhållande till en dygd, men istället för att vara en samling dygder eller en dygdig person så är det vår empati som är det viktiga. Enligt Slote är det alltså om en handling är oempatisk eller inte i linje med en normalt utvecklad empatiförmåga som gör den orätt.

att folk svälter och dör är ett ont om det sker ett ont ska vi förhindra det om det inte kostar oss avsevärt Vi ska stoppa hunger

Timmerman - är negativt inställd till att rädad ett drunknande barn är samma sak som att donera alla våra pengar, därför är vår intuituion i fallet misledande. Woollard anser att distansen spelar roll, men också familjäriteten med offret gör det moraliskt viktigare att hjälpa i fall där vi är starkt koppladede till offret. Dessutom ansåg hon att vi måste ha frihet över våra tillgångar.

Slote fokuserar på samma premiss som Timmerman och Woollrd och håller med om att Singer har fel uppfattning om vikten av distans, men på andra grunder, nämeligen ett empati-etiskt förhållningssätt.

vi har en större plikt att hjälpa människors vars öde är starkt kopplat till vårat agerande. Ett sätt som skyldight kan vara starkat kopplat är just närhet. en annan kan vara att ha haft personlig kontakt med offret. också intuitioner om folk osm är nära/långt borta.

Woollards argument för detta är att det Singer kräver av oss är för krävande. Detta innebär emellertid inte att vi inte borde donera signifikanta sumor till välgörenhet. Woollards tidigare argument var endast för att etablera att Singers krav är för höga, inte att kraven inte existerar överhuvud taget.

Singer skulle nog svara att maximera lyckan fortfarande är det viktigaste. Om han vill svara på ett mer icke-konsekventialistiskt plan kan han också hävda till det förflutna, där oförätter mot andra länder ofta är en av orsakerna till kriser som pågår idag.

Singer påpekade också själv att det var en mycket krävande teori, men att detta inteunderminerade argumentet i sig. Det skulle kräva en stor omställning men om det gjorde det så skulle alla ha sin äganderätt. så att ställa dessa krav kanske ändå är nödvändigt.

rättgörade kontra beslutsgrundande.

Woollard menar att om vi har en obegränsad skyldighet att hjälpa nödställda, som Singer argumenterar för, så uppstår ett problem med vår frihet. Om vi måste donera allt vi har vid varje möjlighet så ägs varken vår kropp eller våra tillgångar av oss.

Timmerman menar att det iblandkanske kan vara det. Ska Lisa behöva fortsätta att offra allt hon äger i resten av sitt liv? ska hon inte åtminstone en gång kunna unna sig något annat gott. Detta förefallar intuitivt sant. Samtidigt misstänker jag, precis som Timmerman att Singer skulle förneka detta ur en utilitäristisk synpunkt, och mena att vår intuition är fel. Timmerman hävdar dock att då skulle också DC förnekas på samma premiss. Jag tror också att Singer kan förneka Timmermans analogi på grunden att det inte är så bra som Timmerman själv tycker. I hans analogi är det någon annan som utsätter Lisa för något ont genom att ta hennes pengar eller rädda barnen. Pengaförlusten är inte kopplad till räddningen av barnen och vår intuitionluras av att vi känner empati för Lisas fruktansvärda situation. Men det Singer menar är ju att vi frivilligt ska ge bort våra pengar för att rädda barn. Det är inte riktigt samma sak.

Singers argument hänger inte bara på intuitioner. Det har också enabsolut utilitäristisk grund som belägg, att maximera det goda. Om vi utgår från det så skulle svaret vara samma till Timmermans analogi, att Lisa ska rädda barnen så långt det går.

Timmermans argument är att exemplet som Singer använder för att etablera premiss 2 "the drowning child" stämmer med våra intuitioner men att donera alla våra pengar till välgörenhet gör det inte. Han menar att detta beror på att "drowning child" inte är en bra analogi. Timmermans argument för det är att DC framställs som en engångsföreteelse. Att donera pengar skulle vara något konstant och egentligen utan slut. Han menar att våra intuitioner sviker oss i DC eftersom at det är en situation vi inte har varit i tidigare. Därför framstr det som en rimlig analogi. Timmermans argumentation och egna analogi hänger på intuitioner. Detta gör han eftersom att Singers egna belägg för premiss två också hängde på intuitioner.

(1) Suffering and death from lack of food, shelter and medical care are bad. (2) If it is in your power to prevent something bad from happening, with-out sacrificing anything nearly as important, it is wrong not to do so. (3) By donating to aid agencies, you can prevent suffering and death from lack of food, shelter and medical care, without sacrificing anything nearly as important. (4) Therefore, if you do not donate to aid agencies, you are doing some-thing wrong

Både Timmerman och Woollard har problem med premiss två, av olika anledningar. Övriga premisser kanske de inte håller med om men det framgår inte i deras texter.

ALLOWING

Den är väldigt krävande. Han diskuterar själv hr det skulle kunna påverka vårt samhälle i stort. Det skulle omkullkasta ekonomin m.m. och kräva ett helt annat sätt att leva på. Min uppfattning är att Singer här försöker argumentera för att vi ska gå mot den punkten. Det behöer inte ske en revolution över natt, även om det vore moraliskt rättfärdigat, men troligtvis vill han att vi ska donera mer pengar och att mer av statskassan också ska gå till det. Det som är svårt är att Singers argumentation kräver en grav minskning av den egna lyckan (eller åtminstone av egna instrumentella gott-görande medel) så att personligen blir maninte lyckligare av det, men världen i helhet skulle bli lyckligare.

skillnaden mellan den måttfulla - att minska ont om det inte innebär att offra något av moralisk betydelse - och den långtgående - att minska ont om det inte innebär en jämmförbar moralisk uppofring - är hur mycket som ska ges. Den långtgående, som Singer egentligen står för, är att vi ska lägga oss så nära den materiella nivån som en östpakistan som möjligt, efterom att det är jämmförbart. Den måttfulla j.versionen innebär att vi nte behöver ge fullt så mycket eftersom att även om vi inte lägger oss på en jämmförbar nivå med en östpakistan så skulle de ändå vara en betydelsefull moralisk uppoffring eftersom att det skulle påverka en själv och sin famil

Singers diskussion handlar om att minska lidande inte öka glädje. Dock är det svårt att föreställa sig ett sätt där pengarna som doneras föratt minska lidandet skulle kunna öka lyckan hos någon annan tillräkligt för att utväga lidandet.

Singer pratar om instrumentella gott-görande, inte grundläggande, då han framförallt pratar om pengar.

Singers argumentation är i grunden utilitäristisk. Han menar på att vi måste donera pengar för att minska lidandet för att minska det totala lidandet. Han tycker inte v behöver göra det pga plikt exempelvis.

P1.om det står i vår makt att förhindranågonting ont från att inträffa, utan att därigenom offra någonting avjämförbar moralisk vikt, så bör vi moraliskt sett göra det (om p så q)

P2. Det står i vår makt att förhindra någontnig ont från att inträffa utan att deärigenom offra någonting avjämförbar moralisk vikt (ip) p

C1 vi bör moraliskt sett förhindra ont från att inträffa.

stipulation ont = Jag börjar med antagandet att lidande och död till följd av brist påmat, tak över huvudet och medicinsk vård är av ondo

Även om Singer håller med om att stater måste höja sina bidrag till fattigare länder så är det inte rimligt att individer ska sluta donera. Singer tror tvärtom att om individer slutar donera pengar så kommer även staten at göra det.

Distans - enligt Singer så spelar detta ingen roll moraliskt. Vi har lika mycket ansvar gentemot alla människor oavsett distans, särskilt efter världsutvecklingen mt en global by, där vi kan vara medvetna om allt som händer i världen. Dessutom är steget att skicka pengar till en organisation nästan lika lätt som att direkt ge pengarna till en fattig i sitt kvarter.

Ang. att det finns flera individer så ser Singer inte helller detta som en stark kritik, Dels spelar det ingen roll i drunknande barn exemplet. Hade det varit fler än bara du vid dammen hade du haft samma ansvar att rädda barnet. Singer lyfter emellertid en diskussion om hur pengarna ska doneras. Han menar att idéer som att alla ska donera en liten summa pengar skde räckt, men det nu var fallet att det faktiskt skulle hända. Likaså erkänner han att det skulle vara problematiskt om alla gav så mycket det bara kunde utan att lida själva. Singer besvarar båda kritikerna med att i verkligheten så kommer inte alla donera pengar, pch alla kommer inte heller att donera samtidigt. Detta innebär att det kommer vara möjligt att donera till den gräns där situationen är löst utan att gå över den.

Likheten här är att rädda barnet i dammen mot en monetär förlust är exakt samma som att donera pengar för att rädda livet på svältande fattiga. Singer belyser två skillnader, ditansen och mängden inblandade individer.

Exemplet är att om jag ser ett barn drunkna i en damm är ska jag rädda det trots att det förstör mina byxor. anledningen till detta är att min monetära förlust inte är moraliskt jämmförbar med att låta barnet dö.

slutsats

radikalt

långtgående - måttfull

långtgående - måttfull

politik - individ

slutsats?

slutsats?

Barnet så är du den enda individen som kan hjälpa, i östpakistan så är det flera miljoner människor i samma situation som dig. men detta spelar inte heller någon roll, eftersom din förpliktelse att rädda barnet hade varit lika stor om det fanns andra som såg barnet drunkna.

skillnad - distans - likhet, det spelar ingen roll moraliskt.

drunknande barnet

p2

P1

alltså en person som inte baserar sina desires på något annat än vad de själva vill, oavsett lojaliteter, commitments, tidigare hållda desires osv.

Tolkar detta som att det som att om vi accepterar desire theory så är det att det som gör något du önskar gott inte att du önskar det utan varför du önskar det?

Having an abortion is a personal choice No one should interfere with someone elses personal choice If P and Q then no one should Infer with a womans decision to have an aboirtin (r) R

vi borde inte göra något som kan leda till att oskyldiga dör. dödstraff kan leda till att oskyldiga dör Vi borde inte ha dödsstraff

x is an A all As are Bs x is a B

De flesta college studenter är män De flesta män dricker öl De flesta college studenter dricker öl

Most As are Bs Most Bs are Cs Most As are Cs

1) if p then q p q

2) P_v_Q ~Q P

3) Most As are Bs x is an A x is a B

4)

a) alla A är B x är A x är B

b) Alla A är B x är A x är B

c) De flesta A är B x är A x är B bärande men besegrat eftersom jag vet att det inte finns bilder i telefonboken.

d) alla A är B x är A x är B

p -> q p q

b) P->q x är p x är q

c) if p -> q ~p ~q ogiltigt, föneka försatsen

d) p->q ~p ~q förneka försatsen, ogiltigt

P^~Q ~p ~~q e) x är P -> x är Q x är ~p x är ~q

förneka försatsen

f) p->q ~p ~q förneka försatsen

a) Argumentet är bärande och rimligt att tro på eftersom att jag premisserna är rimliga för mig och jag inte har någon evidens mot slutsatsen.

b) Återigen så är det rimligt för mig att acceptera premisserna och därmed lita på slutsatsen. Jag har ingen evidens som motbevisar slutsatsen.

Det kan bero på attt ett undktivt starkt argument inte garanterar slutsatsens sanningsvärde. Det kan också bero på att du inte hade all evidens tillgänglig. Det kan också bero på att även om det var ett induktivt starkt argument så kan det ha varit en svag grad av induktivt starkt, så att även om det är troligast att det är sant så finns det fortfarande en stor chans att det var falskt.

a) yes, if the argument isn't cogent it's not inductivly strong. c) nej, du kan få ny evidens som gör att det blir svagt. b)yes, technicaly. they are different things and an inductivly strong argument is a weaker form of a deductivly strong argument. d) yes i is unreasonable if you condclude that it is inductivly strong.

saknar information om hur man vinner en match i baseball. För fans förstår man att om Darryl gör som i premiss 2 så vinner laget, men det måste vara uttallat. ex.

Darryls team was losing If Darryl hits the ball over the fence in fair territory they win the game. Darryl hits the ball over the fence in fair territory Darryls team won the game

If ypu get an A on every test and an A on every paper in x course you get an A on the course.

a) some As are Bs Some Bs are Cs some As are Cs

1. Some men are parents.2. Some parents are women.3. Some men are women.

b. Alla A är B De flesta B är C De flesta A är C

Alla hästar är djur De flesta djur llesta djur lever i det vilda De flesta hästarna lever i det vilda

c) De flesta A är B De flesta B är C De flesta A är C

Example to show invalidity:1. Most American males are people over the age of fifteen.2. Most people over the age of fifteen are women.3. Most American males are women.

d) de flesta A är B x är ~B x är ~A

De flesta i riksdagen är socialdemokrater Jimmie är inte socialdemokrat Jimmie är inte i riksdagen

e) De flesta A är B x är ~A x är ~B - förneka försatsen

De flesta som kan prata är människor Nyfödd kan inte prata Nyfödd är inte människa.

Därför att ett giltigt argument bara kan ha ett av två värden, sant eller falskt. Är det inte garanterat sant eller falskt så är det inte ett giltigt argument utan ett bärande.

a) 1. de flesta katter har päls - bruce är en katt - bruce har päls. b) de flesta gurkor är gula. jag är en gurka. jag är gul c) vissa katter har inte päls - bruce är en katt - bruce har inte päls. FRÅGA OM DETTA, räcker det med att det finns en generalisering för att det ska vara bärande men illa formulerat? eller måste det ändå vara en kvantifikator som innebär fler än hälften för att det ska anses vara bärande? d) finns ej, är det giltigt så är det mer än bärande. alla giltiga argument garanterar slutsatsen medans bärande inte kan garantera det.<br> e) de flesta katter är människor - sokrates är en katt - sokrates är en människa

Notera här att argumentet bara anses som "defeated" när argumentet i sig annars hade vair bärande om vi bara visste om informationen som finns i premisserna. hade slutsatsen inte stämt även om premisserna var sanna så hade det inte varit ett bärande argument. likadant om vi visste att någon av premisserna var falska så skulle det ine vara defeated. det måste alltså vara nya premisser som tillkommer som gör att argumentet blir defeated

Sentence token = satsförekomst sentence ype = satstyp

I frågor som "denna film var läskig" så kan vi inte veta avgörane om det korresponderar med verkligheten, eftersom att det varierar från person till person. Däremot i frågor som "mpnga tyckte denna film var läskig" så finns det ett sanningsvärde eftersom att det finns ett rätt svar på frågan. Skillnaden ligger alltså i att mönniskor kan inte känna något särskilt om påståendet som skulle påverka sanningsvärdet.

Antingen blir Trump eller Clinton President 2016 Trump vann valet

Trump är President

P eller Q Icke Q P

Allt i universum snurrar runt jorden Solen är i universum

Solen snurrar runt jorden

Alla A är B

x är A

x är B

Dels kan varje premis vara sann men att de inte är starka i konjunktion. Det kan också vara så att jag inte har god anledning att tro att ett argument är varken sant eller falskt, då har jag inte god anledning att tycka det är varken starkt eller svagt.

Ja, den evidens vi har tillgängligt när vi utvärderar ett argument avgör om det är starkt vid den tidpunkten. Om vi får ny evidens så kan detta ändras, mne då var det starkt.

Konjunktionen kan vara mindre trovärdig än ett argument för sig.

Alla P är Q x kommer vara P

x kommer vara Q

Inte övertygande då jag vet att han inte blev president. om det var i framtiden inte övertygande då jag inte et vem som blir presiden.

Alla P är Q

x är P

x är Q

Övertygande, då Jag vet att Bill var president då och jag vet att presidenten också är CoC

Antingen P eller Q icke Q P

Antingen P eller Q inte Q -------' P

Inte övertygande, de har ingen relation till varandra.

If P then Q

P

Q

Alla P kan Q

x är P

x kan Q

inga A är B x är A x är inte B

alla A är B x är B x är A

(bejaka eftersatsen

1-5 är A och B

Alla A är B

A = presidentkandidat mellan 72 och 84 B är male

Alla A är B alla B är C Alla A är C

Ej övertygande, kan ha rumskamrat eller nåt

Om inte P så Q

inte P

Q

Modus Tollens

Ej övertygande, vi kan inte veta

Alla P är Q x är P x är Q

Inte övertygande, MJ är basketspelare

Om x är P är x Q

x är P

x är Q

Modus Ponens

Om p icke Q x är Q x är icke P

Modus Tollens

Inte övertygande

P

P

tautologi, icke övertygande.

Antingen A eller B icke B ....... A

Inte övertygande

x är icke P om icke Q

r är Q

x är P

Om premiserna i konjunktion inte är övertygande, eller om premisserna är falska.

True, otherwise it would have to be an invalid argument

Yes, by definition. If the premises are true and the conclusion false it is not a valid argument.

sant Om det är ett starkt övertygande argument är det rationellt att tro på dess slutsats.

Falskt, ett argument kan ha trovärdiga premiser för en person men en annan kan finna dem oövertygande.

x är A x är B

Alla A är B x är icke A x är icke B ' (förneka försatsen)

x är P

x är Q

Alla A är B x är inte B x är inte A

Alla A är B Alla C är A Alla C är B

Om P så Q OM Q så R

Inte P

Inte Q

Kontraposition

Om P så Q Om Q så R

P

R

Förenklat om P så R

Om P så Q

om Q så R

P så R Hypotetisk syllogism

Antingen P eller Q Om P r

Om Q r

r Hypotetisk syllogism

Om x är P så är x Q

x är inte Q

x är inte P

Modus Tollens

Om x är P så är x Q

x är Q

x är P (bejaka eftersatsen)

Om x är P är x Q

x är inte P

x är inte Q (Förneka försatsen)

om x är P är x Q

x är inte Q

x är inte P

If P are Q

Some Q have R

Some P have R Ogilitigt

All P are Q Some Q have R Some P have R

If not P then not Q

P

Q

Either P or Q Not P -----' q

Alla A är B

x är A

x är B

Alla A är B

x är inte B

x är inte A

Inga A är B

x är A

x är inte B

Alla A är B

Alla B är C

Alla A är C

alla A är B

x är B

x är A

falskt

alla a är B x är inte a x är B

Alla A är B

x är A

x är B

om p så q

Om inte q så inte p

Kontraposition

Giltigt

om p så q

om q så r

om p så r

hypotetisk syllogism

p eller q

inte p

q

disjunktiv syllogism

P och q

p

förenkling

P oom Q

inte p

inte q

equivalence

om p så q

icke q

icke p

Modus Tollens

FörNeka försatsen

Om p så q

icke p

icke q

ogiltigt

If p then q p q

-Modus Ponens

Bejaka eftersatsen - ogiltigt

Deduktivt starka - formen är giltig och det är rationellt för personen att acceptera argmentet.

Induktiv styrka det är bärande, det är rationellt av P att tro på konjunktionerna och argumentet är inte underminerat för P.

Ett s'tt att förklara varöfr p ->q är sann om p är f och q är s är att se det som ett löfte. Om solen skiner så är sama glad. Solen skiner men sama är ändå glad. P är tillräkligt men inte nödvändigt, därför är det rimligare att sätta q som s då det måste vara sant eller falskt.

Skulle vi ändra P^Q till ~(P^Q) så ändrar vi enligt negation. vi ändrar inte till ~P ^~Q

Vi kan dra slutsatsen att premisserna är falska? logiskt följer det att om premisserna är sanna så är också slutsatsen sann men eftersom att vi vet att slutsatsen är falsk så måste en eller flera av premisserna vara falska.

förklara det så om frågan kommer "om det inte är fallet att stthlm är sveriges huvudstad är det inte inte fallet att bananer är en exotisk frukt

Genom att ta reda på vilket värde en sats har (sant eller falskt) kan vi alltid räkna ut om ett argument är sant eller falskt. Det är bara att följa tabellen. så om vi vet att p är sant och q är falskt t.ex.kan vi räkna ut efter det, vi behöver inte veta argumenten i sig.

För alla satser med en konjunktion gäller det att P^Q och Q^P har samma betydelse, till skillnad frn i vardagligt språk då sama förlorade jobbet och började dricka betyder något annat från Sama började dricka och förlorade jobbet.

En konjunktion är sann endast om båda konunktionerna är sanna. I alla andra fall så är konjunktionen falsk.

Poängen med språket är att det är renodlat, det kan inte missförstås-

innebär detta "Mona befinner sig inte i Paris och Mona befinner sig inte i London" eller Det är inte fallet att Mona befinner sig i Paris och Mona befinner sig i London

I detta exemplet borde det väl gå att bara ta bort negationen?

dessutom borde det völ vara en disjunktion, inte en konjunktion.

Kolla senare förklaring, men meningen är att uttrycket ska vara falskt. Eftersom att hon inte kan vara i båda städerna samtidigt. Man kan ju kanske föreslå att det ska vara antingen är mona i paris eller så är hon i london men vi vet ju inte vilket. Det finns ju dock fortfarande en sanningsmöjlighet och det är att mona inte befinner sig i någon av städerna.

Visar tydligt hur p->q och q->p inte betyder samma sa, då den ena är falsk och den andra är sann.

p endast om q = om p så q eller p->q, men det är alltså INTE SAMMA som om q så p eller p omm

q är ett nödvändigt villkor för p. p -> q är samma som ~Q -> ~P. Om q inte är sant så är inte p heller sant. Notera användandet av tillräkligt och nödvändigt. p är tillräkligt för at visa att q är sant, men om q inte stämmer så kan inte p stämma, et är nödvändigt. dvs att p kan vara sant men om q är falskt så är det inte sant.

Notera att det står att implikationen är sann om och endast om p är falsk ELLER q är sann. Implikationer är bara falska om p är sant och q är falskt.

Vilken evidens man har tillgänglig ändrar vad som är rationellt att tro, det skiljer från olike personer, men sanningen är skiljt från det, den är alltid densamma.

Vill inte tro, serinte på all evidens

Det är bara ratinellt att avhålla sig från att fälla ett omdömme om bevisen är helt neutrala, exempelvis om man singlar slant. Det måste vara 50/50.

-Kalle har goda skäl att tro något men det stämmer inte, det är alltså viktigt att skilja på.

Det viktiga är att hitta vilka påståenden en text uttrycker.

One truth value principle - alla påståenden är antingen sana eller falska.

One truth value prniciple = Alla påståenden är antingen sanna eller falska

ARgumentationsanalys består av rekonstruktion och värdering av argumenten.

Vilka premisser finns det och vad är slutsatsen.

Argument består av två delar, premiss och slutsats-

Viktigt att skilja på rekonstruktion och värdering - rekonstruktion ska inte värdera argumentet, bara urttolka premiserna och slutsatsen.

Är premisserna i exemplet bra? Argumentationen är giltig, om alla premisserna är sanna så är slutsatsen sann. Men argumenten är inte starka då de saknar mycket information. "Pepparkaksform" argumentationen är pepparkaksformen men degen är fel. Det är giltigt men inte starkt. Vi måste definiera monarki och odeokratiskt statskick.

När man utvärderar premisser är det bra att kolla på dem separat, premiss 1, premiss 2 osv.

Alla universalla premisser (meningar med "alla") kan dementeras med ettt enda exempel som inte stämmer in på principen för att demntera premissen.

Notera också "Bör" avskaffas, (is-ought). Värdeargument

Argumentet är deduktivt svagt..

Ett bra sett att rekonstruera ett argument är att först hitta tesen/slutsatsen i en författares text. Sen hittar man och ställer upp premisserna. Sen kan man utvärdera om premisserna är övertygande för slutsatsen.

Semantik - Läran om språkliga uttrycks mening

Att attackera en förvrängd vertson/karikatyr av motståndarens verkliga uppfattning.

En bättre sätt att se på det är attse den bästa öjliga versionen motståndarens position.

Kilpatrick's point here is that it doesn't matter what policies either candidate has, but rather if you like their personality and would want them as your president. Alternatively it might be less of a question to the reader and rather a way to strengthen his own argument that Bush won, that in the publics eye this is what matters. He might not agree with it himself. I agree that it is important and I agree that people usually don't listen to policies but to politicians and vote the party that they feel is best perhaps without focusing on rational strength of arguments. So I agree that it is important, but I don't agree that it should be the most important thing.

Both of the commentators mostly relies on premises that are basedon their personal opinion of ho the candidates presented themselves. They both agree that Dukakis came off as overconfident and smug and that Bush came of as more relaxed although Kilpatrick views this as a good thing while Krauthammer interprets it as him being nervous and on the defensive. Neither of the commentators present rationally powerful arguments here. Krauthammers focus is less on how Bush appeared on the screen and more on the arguments. This would have rational strength, if only Krauthammer in some way discussed why Dukakis arguments were stronger. But unfortunately he doesn't, so we can't know if he means that they are rhetorically more powerful or rationally stronger.

However Krauthammer presents at least one argument with some rational strength, that the focus group had been persuaded by Dukakis rather than Bush.

Attractivness, smile, looking smug. I do think that this matters in peoples reaction to an argument. The example in the text is that this was seen in a focus group, but it is clear in other presidential campaigns where someone might be very well liked or perceived as convincing despite using arguments that aren't rhetorically powerfull. Another example is politicians who get votes from groups of people that doesn't actually benefit from that partys politics, mostly because they like the candidate.

Arguments may be better at persuading people if they follow this statement. But it doesn't actually have any bearing on the strength of the argument itself. The language used to make an argument should be used after necessity for the rational strength of the argument. Clear and short sentences might suffice but if they don't they shouldn't be avoided if it hurts the rational strength of the argument.

For some arguments the vocabulary used may have an impact on it's rational strength. The wrong words can confuse the meaning of arguments so that they aren't clear and the real point of the argument is lost. When it comes to rhetorical power, literary merit definitely matters, since the rhetorical power really is about how the audience views the speaker. Thus it is important to use language that appeals to the audience.

They are not mutually exclusive, even the text says so. An argument can be rethorically powerful because it's rationally strong.

Confidence, likeability, height, persuasivness, self-assuredness, being composed and articulate.

Other things that make a person rhetorically powerfull - eloquency, speech pattern, tonality, humour and charisma.

Rethorical power - Hur starkt ett argument framstår, antingen på grund av att personen är tydlig, själväker och framstår som övertygande, eller för att argumentet är slående och väcker starka känslor. Kan leda till att slutsatsen framstår som stark, även om den inte är det.

Rational Strength - Hur starkt/logiskt/rimligt argumentet är i förhållande till slutsatsen som den ska bevisa. LEder inte nödvändigtvis till en övertygelse om slutsatsen, men slutsatsen är logisk.

Literary Merit - Hur väl skrivet ett argument är. Detta innefattar kriterier som orginalitet, tydlighet och hur intressant det är. Kan få argument att framstå som logiska eller starka även om de inte är det. Gör det lätt att förstå argument men betyder inte att de är starka i förhållande till slutsatsen.

Notera att I rethorical power of arguments nämner feldman att ett argument kan vara rethorically powerfull pga dess rational strength men att det inte nödvändigtvis är anledningen. Det är alltså skillnad på rational strength och rethorical power men inte alltid?

I think that this is more similar to example 1 than example 2. It doesn't really address the arguments behind the courts decisions. Furthermore it doesn't provide any arguments for why this is wrong. It claims the decision to be immoral but why is it immoral or unfair to let women work with whatever they want? The texts makes a lot of statements but on a premise that isn't specified clearly, rather it relies on the readers interpetation. Therefore it is a weak argument, similar to example 1.

1. It's hypocritical to claim to love your flag or support the constitution in this case if you haven't acted in accordance with this in other instances.

2. The death penalty is costly and unfair, so it shouldn't be legal.

3. Inside traders is the best investment firm to hire if you want good return on your investments.

4. The high legal drinking age might encourage younger people to drink more..

The Examples on their own are fairly convincing (death penalty being unfair and the process being costly). However they do contradict each other in a sense. The editor claims that the death penalty is costly due to the many instances of appeal. However if life without parole was the other option, wouldn't the same processes be necessary to keep in order to ensure that justice is served? In that case life without parole could be equally or more expensive.

The arguments in example 1 doesn't actually address the arguments of the opposing side or support the arguments made by congress when they made their decision. It is a emotionally persuasive text, however it lacks strong sound arguments.

The two meanings of "argument" are similar but there are key difference. A heated discussion would probably be similar to example number one, since the arguments presented are rarely based on reason but rather on winning the argument. However a good argument should be free from emotion. Although a person being emotional about a topic doesn't necessarily mean that the arguments presented are weak.

reconstruction and evaluation

Premise and conclusion