Under rubriken ”Hemköp brukade inte behöva vakter i dörren” skriver Gudmundson om ett gathörn i Vasastan i Stockholm. Det har med hans ord blivit en uppsamlingsplats. Beskrivna med Gudmundsons ord är det inte människor som samlas där. Det är schabloner. ”Kvinnor i stora kjolar, koftor, badrockar och tofflor”. ”Männen med midjekort jacka, säckiga byxor och toppluva”. Gudmundson ångar på. Han skriver att invånarna i en miljonstad vanligtvis är toleranta inför avvikande beteenden i gatubilden, men det här hade ingen tänkt sig. Nej, den övre medelklassen hade kanske inte tänkt sig behöva se fattigdomen rakt utanför fönstret när de tagit mångmiljonlån för en bostadsrätt i innerstan. Ändå finns den där. Som intäkt för att det är något skumt som pågår återger Gudmundson reaktioner i lokala Facebook-grupper där ”missnöjet jäser”. Det skrivs om att det ”urineras utanför porten”. Att ”det är satt i system att peta på maten” på Hemköp för att få den. Kommentarerna i Facebook-tråden måste stängas eftersom de blir för hätska. Det spårar ur, men Gudmundson fångar upp dem som underlag som för att driva tesen vidare att det finns ett samband mellan tiggeri och brottslighet. Och att härbärgen och soppkök används som bas för att organisera den påstådda brottsligheten.